Kretsen

Av Maggie Stiefvater
Översättning: Carina Jansson
Förlag: B. Wahlströms, tack jättemycket för denna bok!!!
Sidantal: 318
Utgiven: 2013 (engelska 2012)
Serie: Ja, men vet inte vad den heter, första delen.
Ålder: 13+
Övrigt: Första delen i Maggie Stiefvaters nya serie, hon har tidigare skrivit Mercy Falls vargar-triloigin och Dödsritten.

Handling: Vill inte berätta alltför mycket (som jag råkade göra när jag berättade om den till Olivia..:), så därför tar jag bara det som står på baksidan. Det är också väldit bra på nåt sätt. Fick iallafall mig att vilja läsa!

Fyra pojkar på en internatskola bildar ett hemligt sällskap för att finna en mytomspunnen kungagrav.

En flicka har sedan hon var liten fått höra att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han eller hon att dö.

Deras öden kommer att beseglas på en övergiven kyrkogård en kylig vårnatt.

Omdöme: Jaha, nu har jag då läst min första bok av Maggie Stefvater, som jag bara hört en massa bra om. Och jag måste säga att hennes första intryck var bra på mig. Hon lyckades. Jag älskade den här boken, bäst att få det sagt.
Tänkte göra den här recensionen lite annorlunda, då jag tänker gå igenom allt var för sig. Så att jag skriver om karaktärer skillt, handling och ja ni fattar!

Handlingen

Jag tycker att handlingen var otroligt bra i den här boken. Allting gick bra framåt, men det gick inte alltför snabbt. Jag hann jättebra med. Det var roligt att det handlade lite om historia, och lite vetenskap kanske? Jag vet faktiskt inte om det ens var sant, allt prat om leylinjer och Glendowe. Har inte orkat kolla. Men om det stämmer eller inte, så kan jag allt om leylinjerna nu. Jag tycker egentligen inte om historia. Det är tråkigt, enligt mig. Men så som personerna pratade om historien här, så gjorde de mig intresserade också. Dessutom är det roligare att läsa om man inte måste, jag gjorde ju det här för att jag ville. Att Blues mamma var siare, det var också roligt. Handlingen var helt enkelt väldigt bra enligt mig.

 

Språket

Jag fick verkligen en lektion i bra språk när jag läste den här! Det var fantastiskt bra, hur allting flyter på, och så var det inte så där onödigt invecklat som det kan vara i vissa böcker. Det gick jättebra framåt och jag tror inte att jag var tvungen att stanna upp och tänka just alls när jag läste den. Det var faktiskt otroligt bra, och tro mig, det här var verkligen inte det sista jag läste av Maggie.

 

Personerna

Hade jag heller inga som helst problem med. Det finns böcker som har platta karaktärer, och så finns det de som har "Förr eller senare exploderar jag" karaktärer. I den här var det det senare. Blue tyckte jag var cool, men på nåt vis var hon kanske ändå lite av den mindre starkt lysande sorten. Gansey och alla hans kompisar (de där internatskolepojkarna) var väldigt bra beskrivna, Gansey gillar jag hemskt mycket. Han känns så snäll trots att han iblan kan vara okänslig. Då det gäller pengar iallafall (han är rik, ni vet), men han föstår ju inte bättre. Och jag klandrar honom inte. Adam (en i Ganseys gäng)förstod jag inte mig alltid riktigt på, men han kändes också äkta. Ronan (nr 3) var rätt underlig. Men jag tyckte ändå om honom, det känns som om han nu lever i mörkret, men håller på att finna ljuser igen. jag tycker att alla personer var våldigt bra beskrivna, och det känns som om jag bara kommer lovprisa Kretsen i den här boken, men vadådå?

 

Beskrivningarna

Har jag inte så  mycket annat att säga om än att de var väldigt bra, jag fick en väldigt tydlig bild i huvudet när jag läste, samtidigt som de inte var så där sjuuukt långa.

 

Omslaget

Är väldigt fint, det passar superfint med träden i bakgrunden. Och korpen är jättejättefin. Hur skulle det kunna vara nåt annat än en korp? Jag menar, det här är ju ändå en korpbok.

Om jag skulle ändra nåt, skulle det vara bakgrundsfärgen. Jag tycker att det skulle passa bättre med typ mossgrönt. som skogarna i boken. 

 

Så om jag hade betyg, skulle den här boken få betyget Harry Potter av mig, ni fattar att det är det högsta va? Känns definitivt som om det här kommer bli en favoritserie och som om jag snart kommer köpa hela Marcy Falls vargar-trilogin. Hoppas bara det fortsätter lika bra....

Det var litelite romantik med i bilden, vilket aldrig är ett minus enligt mig. Och ingen blev sådär bombkär, de blev liksom vänner och allt kändes rätt.

 

Ett minus, om jag måste hitta nåt, är dock det att det lite känns som om det inte hände så mycket i boken, okej, det hände. Men det var mest sånt som var på vägen till de stora sakerna. Och kanske det gjorde den så bra, man ville veta mer, när händer det där som allt det här leder till? Den hade kunnat vara längre, och jag kommer antagligen dö innan nästa del kommer ut...:) Vet nån förresten om det är en trilogi eller bara en serie? Har inte riktigt fattat det.:)



Och just det. Nån annan än jag som märkt att omslget ser annorlunda ut nu än tidigare?

 

 

Här är det som man först fick se, och där uppe är hur det ser ut nu. Jag tycker dock att det är mycket finare nu!:)