söndag 10 november 2013

Peter Pan och Wendy

Peter Pan och WendyAv J.M.Barrie, illusrerad av Robert Ingpen
Översättare: Christina Westman
Serie: B.Wahlströms klassiker (?)
Utgivningsår: 2013 på svenska
Förlag: B.Wahlströms, tack så mycket för den überfina boken!
Sidantal: 216
Ålder: Alla åldrar
Genre: Klassiker, saga

De flesta vet antagligen i stort vad Peter Pan handlar om. Men för dem som inte vet, eller behöver lite uppfriskning av minnet, kommer här en snabb genomgång:
Wendy, John och Michael är syskon. De har en mor som älskar dem innerligt och en far likaså. De bor alla tillsammans i barnkammaren där deras barnjungfru Nana tar hand om dem. I barnkammaren finns det ett fönster och det är genom det fönstret Peter kommer in en natt då han letar efter sin skugga. Ett ljus att flygit i förväg och berättar för honom att skuggan finns i en byrålåda. Peter kan inte få fast skuggan igen och när han förstår det så börjar han gråta. Wendy vaknar av hans gråt och hjälper honom att sy fast skuggan. De börjar prata om älvor och Landet Ingenstans och plötsligt har Wendy väckt sina bröder. Peter lär dem att flyga och rätt som de är befinner de sig i luften påväg mot Landet Ingenstans.
Där finns Kapten Krok, de borttappade pojkarna, en krokodil med en klocka inuti och sjöjungfrur. För att nämna en bråkdel av vad som finns där. I Landet Ingenstans får barna Darling sedan uppleva de mest fantastiska äventyr!


Jag har alltid gillat Peter Pan. Jag har sett filmen med riktiga människor iallafall två gånger och båda gångerna rörs jag till tårar på slutet! Och trots att jag visste hur det skulle sluta klarade jag mig inte tårrögd på slutet av Peter Pan och Wendy. Den är ju väldigt speciellt skriven, då den är gammal och en barnsaga och så. Men jag gillade det. Det var inte så att jag blev alldeles förälskad i språket då det iochför sig inte står ut i mängden men det passade och det var väldigt mysigt att läsa. Den här utgåvan har ju dessutom otroligt vackra bilder och efter denna beundrar jag illustratören Robert Ingpen mycket!

Peter är en väldigt ... nåja, självgod pojke. Jag kan inte bestämma mig för i vilken ålder han är men kanske 7 eller 8 typ? Han har ju iochför sig stannat i barndomen för evigt så han kan ju nog vara 100 år... Man han är iallafall sådan att han vill vara bäst och tycker att han är det också. Peter Pan är egentligen en hemskt orealistisk berättelse, om man tänker på att en sjuårig pojke kan besegra en fullvuxen man (Kapten Krok), att Darlings barnjungfru är en hund och överhuvudtaget hela Landet Ingenstans. Men det är ju en saga. Så det är ju tillåtet.

Det som kanske lite kan ha varit Barries baktanke (om han hade nån) med den här boken är väl då att alla barn borde ha mycket fantasi och att den skulle vara spännande. Det är väl kanske inte kärlek som är huvudtemat i den men det är ändå kärleken som berör mig mest. Det är kärleken som jag tycker är så fin här! Hur man märker att Wendy inte bara vill vara en mamma för Peter utan något helt annat och hur Peter inte alls förstår det, trots att han kanske egentligen har liknande känslor, han kan bara inte placera dem. Men det är ju lite spännande också. Man får läsa om rätt många äventyr men samtidigt så ligger jag nog mest och myser när jag läser. Den är så barnbokig, så sagolik!

Det är rätt fantastiskt hur vissa sagor lever vidare i många, många år. Hur vissa sagor är såna som alla kan. Peter Pan är ju en sån, de flesta har väl iallafall sett filmen. Men jag tycker att för att man ska kunna uppleva det som helhet så borde man läsa den här boken. Den är i himla fint format, så passar säkert himla bra som present, den har underbara bilder och även om den antagligen är bearbetad efter originaltexten känns den som originaltexten. Föråldrad, men ändå tidlös, den funkar än! Jag ska definitivt läsa den för bröderna mina, eller iallafall be mamma eller pappa göra det, verkar verkligen som en perfekt högläsningsbok!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar